av David Grossman är en bok värd att kommentera.
Jag läste den för ett par månader sedan och den har vandrat med mig, bokstavligen, för den handlar just om en kvinna på vandring. Hon lever i Israel och ger sig ut på vandring när hennes son blir snabbinkallad till militären för en krissituation. Hon klarar inte av att vara hemma och vänta på besked vad som händer honom. Boken är en berättelse om hennes liv, familjen, sonen och framförallt Israel. Hur dessa ständiga krig påverkar den lilla människan. Det är verkligen ingen pro-Israel propaganda utan en skildring av vardagslivet.
Naturligtvis så påminner både tematiken och delvis stilen om Amos Oz. En av de stora. Dock är den här annorlunda. Det slår mig hur väl en man skildrar en kvinna som huvudperson. Moderskap. Kärlek. Hur Makro blir Mikro och vice versa.
Det tycker jag är när litteraturen är som bäst. När stora skeenden kan hittas i små och man kan se samhällsförändringar och skeenden i människors liv. Inga manifest skrivna på näsan. Inget explicit förklarande. Människors liv som visar att politik och ekonomi inte är något abstrakt utan griper direkt in i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar