Och så närmar sig måndagen.
Teorin att söndagen är så kort för att måndagen är så lång bekräftas varje vecka.
Förresten är helgen, inte bara söndagen, kort.
En liten kulturrapport är:
"Le concert" av Radu Mihăileanu, fransk komedi, såg jag i fredags. Två stjärnor av fem. En komedi kräver åtminstone ett skratt och här blev det bara ett par småleenden, på sin höjd. Alltför karikatyreskt och lite slarvigt gjord. För många historier i en och ingen lyckades riktigt. En soppa av politik, konstnärsskap, blodsband och tillhörighet. Och samtidigt skulle det vara roligt. Nej, den rkommenderas inte.
Läser, långsamt, långsamt Joan Didion "Att lära sig själv leva". Den skulle också kunnat heta att lära sig själv skriva. Välskriven, inte ett ord för mycket och innehållsrik. En, max två, texter om dagen. En karamell att suga på. Frågan är om jag inte tycker bättre om hennes journalistik än hennes skönlitteratur.
Läser snabbt, snabbt, "Att ringa Clara" av Anna Schulze. Laddade ner den igår och läser säkert ut den ikväll. Slutgiltigt omdöme kommer således imorgon. Den handlar om ett symbiotiskt vänskapsförhållande mellan två kvinnor som startar i tonåren. Nutiden i boken är mer än tjugo år senare och läsaren får parallellt följa nutid med början av vänskapen. Den skildrar besatthet och beroende i vänskap. Av och till ömsesidig. Av och till ensidig. Påverkan och manipulation. Schulze har flyt i texten. Emellanåt riktiga pärlor, meningar värda att stryka under och skriva av. Bara en författare med mycket mognad och självinsikt kan skriva så.
Så. Och imorgon är det måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar